Ja,jag måste bara skriva lite om vänskap igen.
Ett intressant ämne.
Satt just och tänkte på vad underbart internet är egentligen på många sätt.
På facebook har jag blivit vän med människor som jag aldrig har träffat.
Hur?Jo,jag spelade ett spel förut och då blev vi ett gäng som började hjälpa varandra i själva spelet.
Vi skapade en egen liten grupp där vi gav varandra tips osv.
Har slutat med spelet pga tidsbrist.Men behållit ett helt gäng av de som jag lärt känna genom spelet.
Vi började skriva om saker som inte rörde spelet och kom in på det personliga planet.
Nu finns de där och peppar mig och vi skriver vänliga ord till varandra och följer varandras vardag.
Sorg och glädje.När någon blir sjuk,är glad,ledsen så finns vi där för varandra.
Lite märkligt att man kan finna människor så där.Vi är i olika åldrar.Gammal som ung.
Olika liv,olika livsöden.
Underbart!
Hela gänget skulle ha träffats ”på riktigt”förra året men av olika orsaker blev det inte av.
Men det är mitt mål att detta underbara gäng ska träffas.Kan tänka mig att det blir mycket babbel och skratt.
Trots att vi är olika så är vi nog rätt lika i mycket eftersom att vi har ”dragits”till varandra och har många gemensamma intressen.
Utan nätet hade vi aldrig träffats!
Samma sak gäller många av mina vänner runt om i Sverige.
Det började med att jag läste Milos blogg och sen träffades vi.Där började en livslång vänskap.
Jag blev vän med hennes vänner och sen deras vänner osv.
Inte klokt egentligen.
Saija som jag lärt känna på det viset med har jag också fått nya vänner genom det sättet.
Underbart!
Sen sägs det att svenskar är svåra på att släppa in nya bekantskaper i sitt liv.Det tror jag inte.
Tror att genom internet så kan man skriva med varandra och lära känna varandra på ett sätt som man kanske inte gör normalt.Jag menar.Man skriver med en främmande människa.Öppnar sig på ett sätt man kanske inte skulle göra annars.
Det är nog lättare genom datorn än IRL.Eftersom att genom en ”flyktig”bekantskap lämnar man inte ut sig på det viset.Här lär man känna varandra djupare.
Jag skrev tex med Milo i många år innan vi träffades.Då vi träffades kändes det som att vi alltid hade känt varandra.
Alla bitar föll på plats.
Men jag är medveten om att det kan se annorlunda ut.Att man blir besviken efter en träff.Att man inte alls hade något gemensamt eller att den andra personen inte alls var det du hade förväntat dig.Eller vad den utgett sig att vara.
Det har inte hänt mig än och jag är uppriktigt glad över de personer som finns runt om i landet som jag har lärt känna på det här sättet.
Jag tror på internet.Trots att det har blivit sämre klimat.Folk som släpper alla sina hämningar och beter sig otroligt dumt åt.Gömmer sig bakom sina skärmar och spyr ut otroligt kränkande kommentarer.
I bland häpnar man hur folk är mot varandra i samtal på nätet.
Lyckligtvis har jag i stort sett sluppit det.
Tack till er som jag har fått förmånen att lära känna och träffar både IRL och på nätet.
Är glad att ni finns!
